Jag skulle vilja börja med ett citat, men det är rätt pinsamt för att jag vet inte var det kommer ifrån. Men det är välformulerat, och det låter så här: “Copyright är inte designat bara för att ge upphovsmännen rättvisa, utan att också ge en förbättrad livskvalitet i samhället genom att främja framsteg inom vetenskap, konst och kultur.” Med andra ord, ett koncept för att göra det ekonomiskt genomförbart för kreatörer att skapa vilket nu är globalt känt som ett socialt imperativ. 
Jag har väldigt få minnen kvar från mitt låtskrivande. Men det finns ett särskilt minne som jag kommer ihåg från längesen. Jag låg i ett litet gästrum i en säng på mage med ett skrivblock framför mig. I sovrummet bredvid, sov min dåvarande fru, Agnetha, ostört. Musiken spelades i mitt huvud, så jag behövde varken högtalare, och inte ens hörlurar. En melodi som fortfarande saknar ord är jungfrulig mark vilket en textförfattare måste vara varsam med. En del av tiden, är de sista orden på pappret ett resultat av hårt arbete, djupa tankar och intuitionen som en låtskrivare måste lära sig att förlita sig på. Fast ibland, så händer extraordinära ting; de slutna gardinerna öppnas upp, och melodin talar till dig och du börjar se de minnesbilder och särskilda händelseförlopp i ditt liv. Allt som behövs är att skriva ner det, skriva ner det du har sett. En låt kan dyka upp hos kreatören lite i taget. Men ibland dyker den upp ur tomma intet i sin helhet, då verkar det som att den redan legat där, Gud vet hur länge, och kanske otåligt väntar på att bli nerplockad av någon med ett skarpt och känsligt öra, som om det behövde de rätta kärlet för att flyta igenom från idévärlden hela vägen ner till jorden. 
Jag var jätteglad när jag blev klar. Vid det tillfället, var jag tacksam för musiken i sig, och för att dess svårfångade,  obestämbara fenomen existerar vilket verkar ignorera våra hjärnor och gå rakt in i våra hjärtan. Jag ville sjunga det rakt ut, men klockan var två på morgonen, och även i min eufori hade jag vett nog att inte väcka kvinnan som skulle sjunga mina ord nästa dag. 
Om Benny Andersson och jag hade skrivit den låten idag, så hade du förmodligen inte hört den. Det kunde ha varit en annan förlorad dröm, [en av] ca 80 000 nya uppladdade låtar till streamingstjänster varje dag. Dagens konkurrens är brutal, brutalare än vad den var 1977. Och även om vår låt hade fått ofta många klick av Spotifyanvändare var chansen liten att royalties skulle kunna betala någons hyra. Så vad jag vill prata om idag är hur jag ser på dessa förändringar i låt-ekonomin genom att använda mitt eget perspektiv från hur det var som låtskrivare när musikindustrin var enklare, och kanske mer förutsägbar. 
Numera, är allt spårat genom våra personuppgifter. Och personuppgifterna från streaming visar att lyssnare oftast lyssnar mer på sin favoritlåt än sin favoritartist på en streamingtjänst. Ibland vet de inte ens vem de lyssnar på, om det är en spellista, till exempel. Så om vi ägnar mer uppmärksamhet åt sången, hur blir det då med låtskrivaren? Låtskrivare har blivit tvingade till att hålla låg profil, och jag skulle kunna säga, att de blir bortglömda. Jag är rädd att låtskrivare riskerar att bli osynliga offer i och med den förändring som äger rum. Musikbranschen är nu en låtekonomi. Men skaparna av låtarna som driver på den får den minsta delen av kakan. Hur kunde det hända? 
Jag försöker inte alls föreslå  att vi ska vrida tillbaka klockan, som du kanske redan misstänkte från en gammal popstjärna som jag. Men det som har hänt under det senaste årtiondet har potential att bli väldigt positivt för låtskrivare. Nu ska jag istället beskriva de oavsiktliga konsekvenser som streamingrevolutionen leder till, hur de omformar låtskrivarnas liv. Och därefter lägger jag fram förslag för hur effekterna av de oavsiktliga konsekvenserna kan hanteras. 
Det har aldrig aldrig funnits en bättre tid för att skriva och producera musik. Idag har alla potentialen att hitta en global publik, och om de får välja, kan de till och med testa själva, utan vare sig skiv- eller musikbolag. En musikmjukvaruindustri håller på att växa fram, för att tillgodose behoven hos  en ny generation artister och låtskrivare. Streaming har skapat ett nytt musikparadigm. När pandemin stoppade livemusiken 2020, insåg många artister att de inte  kan betala räkningar på bara streaming. Några flyttade tillbaka till sina föräldrar, och andra kör Uber för att klara sig i vardagen. Tidigare hade streaming mer eller mindre  marknadsfört deras turnéer och liveframträdanden, som var den största delen av intäkterna. Det är lite komiskt, för det var  raka motsatsen för Abba på 70-talet. Vi turnerade knappt alls, och  när vi gjorde det, förlorade vi pengar. Det jag menar är att turnerandet skulle vara som en marknadsföring för albumet så det gjorde ingenting. Och vad jag kan minnas så klagade vi aldrig om hur mycket royalties vi fick, vilket artisterna bittert gjorde under pandemin, när streaming och royalties plötsligt blev den enda inkomsten. “Om detta påverkar artisterna”,  tänkte jag, “i så fall, välkommen till låtskrivarnas värld”. De flesta professionella låtskrivare  turnerar inte, och de säljer varken t-shirtar eller annan merch ... De förlitar sig endast på låten själv. 
Men även detta verkar vara på väg att förändras, för att låten har utvecklats som ett svar på streaming, och det är alltmer vanligt för skivbolag att stora grupper av låtskrivare arbetar tillsammans, för att skapa nästan genetiskt modifierade hits. Låtarna är skrivna och strukturerade på sätt som är optimerade för den algoritm  som streamingtjänsterna använder för att bestämma musiken  du och jag lyssnar på. En del forskning visar och föreslår idag att en Billboard Top 10 hit har i genomsnitt, fem låtskrivare - inte en eller två, utan fem - och ibland även 10. Dessutom måste de skriva fler låtar och mycket snabbare, helt enkelt för att kunna hålla jämna steg med den efterfrågan för ny musik som streamingen skapar. 
Efter Abbas vinst i Eurovision Song Contest 1974 med “Waterloo” kom royalties in i mängder, och Benny och jag kunde ha råd att skriva musik på heltid, nio-till-fem. Det gjorde en stor skillnad. Vi fick råd att kasta 95 procent av det vi skrev och bara spara de allra, allra bästa. Vi lärde oss att känna igen vad som är skräp, vilket är viktigt om du vill bli duktig på ditt hantverk. Royalties gav oss tiden och den kreativa friheten. Du kommer naturligtvis inte att ha något av det om du har bråttom och  om någon andas dig i nacken hela tiden. 
Det industriella tillvägagångssättet för låtskrivande gör det svårare för många låtskrivare att bygga hållbara karriärer. De som är framgångsrika, är väldigt framgångsrika, men de som är ett snäpp lägre ner, som brukade kunna leva på låtskrivandet, lider verkligen. De håller på att bli en del av ett system som tjänar mer än vad det tjänar dem. Här är tre viktiga problemområden. 
För det första, streamingtjänster betalar ut ungefär fyra gånger mer för inspelningen än vad de gör för kompositionen, vilket innebär att streaminginkomsten till och med är mindre för låtskrivare än för artisterna. Det är ett arv från förr, när inspelningar och förpackningar av fysiska produkter var väldigt dyra så var du berättigad  en större andel för inspelningen. Men det har nu förändrats. Men förändringen har inte blivit återspeglad i fördelningen av royalties. 
För det andra, det är ett problem hur streamingtjänster betalar sina royalties. En lyssnares månadsprenumeration på 9,99 dollar går till centralfonden, vilket sedan divideras med det totala antalet strömmar den månaden. Det bestämmer värdet  på streamandet eller det man lyssnar på. Vilket innebär att om du har streamat och lyssnat på Arne Jansens jazztrio, och om du lyssnat 50 gånger den senaste månaden, och om grannens tonårsflicka har streamat Justin Bieber 5000 gånger, går endast en liten bråkdel av dina 9,99 till Arne Jansen. Inget fel med Justin Bieber, men hur går det då med din favoritartists lön? 
Och för det tredje, metadatan är ett stort problem, för metadatan har viktig information om låtarna och dess inspelning. Det händer ofta att inspelningar förs in i en streamingtjänst utan korrekta faktauppgifter. Till exempel att låtskrivarens namn inte finns kvar. Det betyder att streamingtjänsterna inte vet vart de ska skicka sina royalties, och att pengarna står i en så kallad “svart låda”. De bara finns där. Nyligen delade 20 streamingtjänster ut 424 miljoner dollar till en amerikansk ideell organisation, som ska underlätta sökandet efter mottagarna av alla pengarna Det kommer ta år... om de ens lyckas att hitta dem. 
Kombinationen mellan  dessa problem och andra leder till en riktig mardröm för låtskrivare. Det senaste århundradet har jag sett situationen bli sämre och sämre. Och under de senaste fem åren har jag varit engagerad i projekt där syftet är att hitta en lösning. 
Så vad kan jag göra för att hjälpa till? Först och främst, idag har alla ni hittat hit för att lyssna på mig, och med detta vill jag... göra er medvetna om detta. Men jag vill göra mer än att uppmärksamma er på problemen. Jag vill också hjälpa industrin att identifiera lösningar på detta. Och här är några förslag för det, det finns många fler. 
Ett: fan-fokuserade royalties. För att vara säker på att alla låtskrivare får en rimligt betald lön, så föreslår jag att streamingtjänster ska tilldela sina royalty-betalningar baserat på den individuella lyssnares behov. Den individuella beskrivningen skulle vara dividerad med antalet låtar som lyssnaren har spelat under en månad. Det ger värdet av varje låt. Om prenumerationen kostar 9,99 dollar, och om lyssnaren har spelat 10 Arne Jansen-låtar, igen, den månaden, då har varje låt ett värde av 0,99, nästan en dollar, och det är det belopp som ska betalas till Arne Jansen. I det nuvarande systemet, kan du vara säker på att Arne skulle få några tiondels cent. Så det fan-fokuserade perspektivet på royalties skulle göra det mer rättvist och kan börja bygga på det viktiga arbete som Deezer och SoundCloud har gjort. 
Men kanske det enklaste och effektivaste sättet för att förbättra streaming-royalties skulle vara att öka hur mycket de tar betalt för streamingstjänster. Streamingpriser har konstigt nog varit likadana under ett årtionde, 9,99 dollar. Under tiden verkar Netflix öka sina priser varje vecka. Forskning visar att användare kommer att betala mer; 9,99 skulle bli 11,99, kanske till och med 12,99. 
Och för det tredje: Den tråkiga men absolut nödvändiga registreringen. Eftersom 80 000 nya låtar per dag släpps inom musikindustrin, borde det finnas användarvänliga registeringsportaler för att tidigt kunna fånga in information om verket. Det skulle minimera problemen med svarta lådor och konflikter. Jag anser att upphovsrättsorganisationer som samlar in royalties har en skyldighet att modernisera och anpassa sin teknik enligt den digitala tidsålder vi lever i. 
Det är lätt för mig att säga detta framför er, här och nu och bocka av en lista av förslag för industrin, men det är mycket svårare att få saker att hända på riktigt. Men någon förändring måste ske, och det snart. Det är avgörande och en förändring måste ske för musikindustrin i sin helhet, genom att arbeta tillsammans. Låten och låtskrivaren driver allt, från inspelningar till liveframträdanden, inte ens en t-shirt skulle sälja om bandet inte hade bra låtar. 
Jag har minnen från några av låtarna, av Everly Brothers och The Beatles, Elton John och många fler, låtar som fick en våg av avundsjuka att skölja över mig men den försvann snabbt på grund av låtarnas skönhet och den inspiration de gav mig. Jag vet vad de betyder och vad de betydde för mig. Jag har alltid undrat: Vad skulle vi göra utan musiken? Jag är säker på att vi skulle vara mer som robotar i så fall. Om vi inte skulle lyssna på musik, vilka andra saker skulle vi inte kunna höra? Men vi verkar inte tänka så mycket på det, även om musiken alltid har funnits runt omkring oss. Så är detta ett tillfälle för hela musikindustrin att stödja det som är dess mest värdefulla tillgång. Det är på tok för många låtskrivare idag som påverkas av det knakande systemet. De lösningar jag har beskrivit skulle hjälpa till att balansera låtekonomin så att fler låtskrivare och deras lyssnare kunde luta sig tillbaka och i all ärlighet, säga exakt vad jag sa i låten jag pratade om i början: “Tack för alla sånger.” 
