Om vi än idag hade levt som jägare och samlare, på vilda djur och frukter, så hade det bara funnits ca 25 miljoner  människor på jorden idag. Nu överstiger befolkningen sju miljarder, vilket är en följd av en ändring i vårt levnadssätt för 10 000 år sedan. Vissa av dina och mina förfäder  såg potentialen i vissa vilda växter och djur och  började odla och tämja dem. Det här hände genom  kontinuerliga odlingar och selektion av växter med särskild förmåga. Bara en liten del av vilda växter och djur kan alls tämjas. Låt oss titta på  den här växten till exempel. Visst är det fantastiskt att från den här vilda kålväxten, har grönkålen och blomkålen och alla  kålsorterna vuxit fram? Den här utvecklingen till odlingsväxt hände förstås inte över en natt utan tog tusentals år, och flera hundratals  generationer människor. Därför är dessa ett riktigt kulturarv, precis som Eiffeltornet eller Van Goghs målningar. Så nästa gång  ni sätter tänderna i blomkål, märker ni kanske att ni äter någon sorts Mona Lisa. (Skratt) Genom kultiveringsprocessen, reste en enorm mångfald. I nästan alla delar av världen, hittades arter och sorter som  passade de specifika omständigheterna. I Schweiz, till exempel, det fanns åtskilliga sorter  i nästan alla byar, som Küttiger-moroten eller Uster-äpplet. Jag gillar att se människors reaktioner vid utställningar av traditionella sorter. Det skiljer sig tydligt efter ålder. De äldre säger: "Åh, jag minns den här sorten från min mormors trädgård. " och de yngre, de är bara förvånade och säger: "Jag visste inte det fanns så många sorter", och sen tar de ut sina mobiler och tar ett kort. (Skratt) Men frånsett att vara kulturarv eller helt enkelt en skönhet, behöver vi verkligen denna stora mångfald? Skulle inte en enda sort  av varje gröda vara tillräcklig? Vad som händer om en befolkning beror  för mycket av en enstaka sort stod klart i Irland  i mitten av artonhundratalet. Irländarna odlade mest  en potatissort som hette Lumper. Potatis av samma sort är kloner och således genetiskt identiska. Så när en ny sjukdom anlände, potatispesten, var det enkelt för den att förstöra grödorna i flera år i rad. Den sorgliga följden var att  ungefär en miljon människor dog, och en och en halv miljoner Irländare  var tvungna att utvandra. Vi kan se här att naturen inte funkar med monokulturer, eftersom de lätt kan slås ut av en enda sjukdom. De infödda i Sydamerika, till exempel, odlar inte bara en sorts potatis utan många många olika sorter. På så vis får de alltid skörd, för sorterna skiljer sig åt i hur de reagerar  mot skadedjur, torrare eller fuktigare år. Ett mer aktuellt exempel för att visa att monokulturer är kortlivade är bananen. Det kan mycket väl bli så att om några år, kan vi inte äta sådana längre. Handeln är till 95 procent beroende  av en enda sort som odlas på stora plantager. De är idag hotade av Panamasjukan. Någon annan sort finns inte  att ersätta den med i nuläget. Och för att göra min poäng  med mångfald ännu tydligare, låt oss se på den från  en helt annan synvinkel. Om ni hade turen att vara miljonär, så hade ni inte placerat alla era pengar  på samma aktier utan ni hade spridit ut dem eftersom risken för  att förlora allt är för stor. Men inom jordbruket, istället för att diversifiera  för att minimera risken gör man något som är precis motsatsen. Och den här tratten representerar koncentrationen som sker på alla nivåer. För det första representerar den  människorna som arbetar inom jordbruket. I början av 1900-talet, innebar det 60 procent av befolkningen. Idag har den gått ner till tre procent. Och den står för fröföretagen. År 1970 fanns det 7 000 företag, och ingen hade en marknadsandel på över 0,5%. Idag är det fem st i toppen som står för 60 procent av marknaden. Och det innebär en enorm förlust av mångfald. De senaste 150 åren, har vi förlorat 75 procent av alla sorter  som har någonsin tagits fram av människor. De är borta för evigt. En anledning till denna enorma förlust är industrialiseringen av varje kultur och med det framväxten av moderna hybridfrön. För bönder och trädgårdsbrukare är hybridfröer en återvändsgränd eftersom de inte beter sig som förväntat när man tar frö. Man behöver köpa frö varje år, så därför är det en extremt bra affärsmodell, eftersom vi blir bundna av företagen. Konventionella sorter däremot, kan odlas om av vem som helst år efter år, genom att spara egna frön. Med konventionella växtsorter,  blir många vägar möjliga, och det är där kraften ligger. De kan bli grunden för en mer hållbar jordbruksframtid. Vi vet inte vilka utmaningar är framför oss och vilka  nya egenskaper kommer att vara nödvändiga, men ju större mångfald  vi kan säkerställa idag, desto större chanser att vi kommer att ha tillgång de rätta  sorterna för framtiden. Och det är därför jag skulle vilja att tratten vänds igen. Med hjälp av stadsodlingar  och andelsjordbruk, har återvridning av processen redan startat. Och det är därför vi från ProSpecieRara Fond försöker att spara så många olika  konventionella sorter som möjligt. För närvarande skyddar vi 1 600 olika grönsakssorter i våra fröbibliotek här i Basel, och antalet fortsätter att växa. Vi tycker att det är viktigt  att så frön varje år, så att de anpassar sig till den  föränderliga miljön. Vi skulle behöva en mycket stor trädgård för att kunna göra det, men lyckligtvis har vi hjälp av över 500 frivilliga som odlar sorterna i sina trädgårdar och  skickar sina sparade frön till oss sedan. Utan dem skulle vårt arbete och andra  fröbesparande organisationers arbete inte vara möjligt. Ni kan också vara en del i återställningen av detta. Handen på hjärtat, fröbesparing  är ganska svårt för de flesta grödor, men vissa andra är rätt enkla. Tomater, till exempel, är mycket enkla  och mycket tacksamma. Har ni någonsin ätit en solmogen tomat  direkt från odlingsgården? Smaken är flerfaldigt överlägesen  dem vi hittar i matvaruhusen. Och istället för att äta  bara de runda och röda, kan vi välja ur en stor variation  av färg, form och storlek. Jag är säker på att ni hittar en  som passar er smak. Allt ni behöver är ett soligt ställe  på balkongen. Eller framför huset, en kruka, plantjord och vatten. När tomaten är mogen är fröna också mogna. Så om ni vill ta frön  av en mycket god tomat lägger ni fröna i ett glas bara och låter den stå ett par dagar. Sedan sköljer ni fröna och låter dem torka. Naturen är generös,  och ni kommer få ett stort antal frön som ni kan dela med vänner och familj och återodla nästa vår. Genom att så och dela håller ni vid liv länken till vad dina och mina förfäder har gjort i tusentals år, och för det vidare in i framtiden. Jag hoppas att ni kommer att prova. Tack. (Applåder) 
