När jag var barn slöt jag och min mamma en pakt. Jag fick ta tre mentala vilodagar varje termin så länge jag klarade mig bra i skolan. Detta berodde på att jag min psykiska hälsoresa började när jag bara var 6 år gammal. Jag var vad mina grundskolelärare beskrev som “en orolig själ,” men vi fick sedan reda på att jag har traumaskapad ångest och klinisk depression. Detta gjorde min uppväxt svår. Jag var orolig över mycket som andra barn inte tänkte på, och ibland blev skolan för mycket att hantera. Detta ledde ofta till att jag bröt ihop, fick panikattacker... ibland var jag superproduktiv, och andra dagar kunde jag inte få någonting gjort. Allt detta hände under en tid då folk inte diskuterade mental hälsa lika mycket som nu, speciellt mental hälsa bland unga. Vissa terminer använde jag upp alla mina mentala vilodagar. Andra terminer behövde jag dom inte alls. Men det var det faktum att de fanns som fick mig att förbli en glad, frisk och framgångsrik elev. Nu använder jag de erfarenheter som jag hade som ett barn till att hjälpa andra elever att hantera psykiska hälsoutmaningar. Jag är här för att ge er en inblick i tonåringars psykiska hälsa: Vad händer, hur vi kom hit och vad kan vi göra? Men först måste ni förstå, att även om alla inte har en diagniserad psykisk sjukdom som jag, så har alla, jag menar alla, mental hälsa. Vi alla har en hjärna som behövs tas hand om på ett liknade sätt som vår fysiska hälsa. Vårt huvud och kropp sitter ju ihop genom mer än halsen. Psykisk ohälsa yttrar sig till och med i fysiska former, som illamående, huvudverk, trötthet och andningsproblem. Så eftersom mental hälsa påverkar oss alla, borde vi inte komma på lösningar som är åtkomliga för alla? Detta leder mig till andra delen av min historia. När jag gick på gymnasiet hade jag blivit ganska bra på att hantera min psykiska hälsa. Jag var en framgångsrik elev och var ordförande för Oregons samlade elevråd. Men under denna tid började jag att märka att psykisk ohälsa påverkade många fler än bara mig personligen. Tyvärr hade min hemstad många dödsfall relaterade till självmord under mitt första år på gymnasiet. Jag såg hur dessa tragedier påverkade hela vårt samhälle, och som ordförande för en delstatlig grupp började jag höra allt fler historier från elever där detta hade hänt även i deras hemstäder. Så under 2018, på vårt årliga sommarläger, höll vi ett forum med ungefär 100 elever för att diskutera tonåringars psykiska hälsa. Vad kunde vi göra? Vi närmade oss samtalet med enormt mycket empati och ärlighet, och resultaten var häpnadsväckande. Vad som förvånande mig mest var att alla mina vänner hade en historia om en psykisk hälsokris i deras skola, oavsett om de var ifrån en liten stad i östra Oregon eller från hjärtat av Portland. Detta hände överallt. Vi gjorde efterforskningar och upptäckte att självmord är den näst största dödsorsaken bland unga i åldern 10 år till 24 år i Orgeon. Den näst största orsaken. Vi var tvungna att göra någonting. Så under de kommande månaderna, skapade vi en kommitté som hette Elever för ett friskt Orgeon och vi satte som mål att stoppa stigman kring psykisk hälsa. Vi ville också prioritera psykisk hälsa i skolor. Med hjälp av lobbyister och verksamma inom mental hälsa skapade vi lagförslag 2191. Förslaget innebär mentala vilodagar för elever på samma sätt som för fysisk hälsa. Den lediga dagen kan leda till skillnaden mellan att må väldigt mycket bättre istället för sämre... Ungefär som mamma gav mig lediga dagar när jag var yngre. Så under de kommande månaderna, kämpade, forskade och kampanjade vi för vårt förslag, och i juni 2019 skrevs det äntligen in i lagen. (Applåder och jubel) Detta var ett avgörande ögonblick för Orgeons elever. Här är ett exempel på hur detta används idag. Låt oss säga att en elev har en väldigt svår månad. De är överväldigade, överarbetade, de faller efter i skolarbetet och vet att de behöver hjälp. De kanske aldrig diskuterat psykisk hälsa med sina föräldrar, men nu har de lagen på sin sida för att inleda den konversationen. Föräldern måste fortfarande ringa skolan för att anmäla frånvaron, så att det inte är en fribiljett för barnen, men viktigast av allt, när skolan rapporterar frånvaron som ledighet för mental hälsa, så kan de hålla koll på hur många dagar olika elever faktist tar. Om en elev tar för många dagar blir de hänvisade till skolkuratorn för en snabb koll. Detta är viktigt för elever som har det svårt kan få hjälp innan det är för sent. Något av det viktigaste vi hörde på forumet 2018 var att det oftast är svårast att bestämma sig för att skaffa hjälp. Vi hoppas att denna lag kan hjälpa till med detta. Detta kommer inte bara att lära barn att ta hand om sig själva vid ung ålder, och öva på egenvård och stresshantering, utan det kommer också att rädda liv. Nu försöker även elever från andra stater få igenom denna lag. Jag jobbar i nuläget med elever i både Kalifornien och Colorado för att göra samma sak, eftersom att vi tror på att elever överallt förtjänar att må bättre. Förutom alla praktiska anledningar och teknikaliteter, är lagförslag 2101 speciellt eftersom det finns ett viktigt budskap bakom: att fysisk och psykisk hälsa är värda lika mycket och bör behandlas så. Faktum är att de hänger ihop. Ta till exempel sjukvård. Tänk på hjärt- och lungräddning. Om du var tvungen att utföra hjärt- och lungräddning, skulle du åtminstone veta lite av vad du behöver göra? Tänk efter... Antagligen ja, eftersom det erbjuds i flera skolor och på flera arbetsplatser och till och med online. Vi har till och med sånger som handlar om det. Men hur hanterar vi mental hälsovård? Jag lärde mig hjärt- och lungräddning på en hälsolektion i sjuan. Vad hade hänt om jag lärt mig hantera min psykiska hälsa i sjuan? Eller hur jag bör hantera en psykisk hälsokris? Jag hade älskat att se en värld där vi alla visste vad som krävs för att hjälpa en vän, kollega, familjemedlem eller en främling som genomgår en psykisk hälsokris. Och dessa resurser bör vara tillgängliga i skolor eftersom det är där eleverna stöter på flest problem. Det andra konceptet som jag hoppas att ni tar med er idag är att alltid är okej att inte vara okej, och det är alltid okej att ta en paus. Det behöver inte vara en hel dag; ibland är det inte realistiskt. Det kan en stund här och där när du kan checka in med dig själv. Tänk på livet som ett lopp... ett långdistanslopp. Ifall du rusar i början av loppet kommer du snart bli trött. Du kanske till och med skadar dig själv. Men om du håller ett stadigt tempo, tar det långsamt ibland, och kämpar hårt ibland, så kommer du att bli mycket mer framgångsrik. Så jag ber er, bry er om varandra, se till barnen och tonåringarna i era liv, speciellt de som det ser ut att ha koll på allt. Psykiska hälsoutmaningar försvinner inte, men som samhälle kan vi lära oss att hantera dem genom att bry oss om varandra. Och bry er om er själva också. Som min mamma brukade säga, “Ta en paus ibland.” Tack. (Applåder) 
