Förra året avgav Kinas ledare Xi Jinping ett historiskt löfte om att bekämpa klimatförändringarna. Kina ska sträva efter att peaka koldioxidutsläppen före 2030 och uppnå kolneutralitet före 2060. Men vad innebär dessa åtaganden? 
Låt oss först titta på omfattningen av dessa löften. De kräver klimatåtgärder i en aldrig skådad omfattning. Tack vare Kinas storlek kommer de också att ha global påverkan. Kina är lika stort som USA men har fyra gånger så många invånare. Med en tvåsiffrig årlig ekonomisk utveckling de senaste 40 åren blev Kina år 2010  världens näst största ekonomi. Kinas historia  som världens största utsläppare är ganska ny. När jag föddes, och jag är inte så gammal som ni ser, var Kinas utsläpp bara hälften av USAs. Kina blev störst för bara femton år sedan. 2019 stod Kina för 28 procent av de globala koldioxidutsläppen. Utsläppen är så stora nu att om man når nettonoll före 2060 kan det reducera den globala uppvärmningen med 0,2 till 0,3 grader och reducera koldioxidutsläpp med 215 miljarder ton de kommande 40 åren. Det är lika mycket  som Kinas totala utsläpp de senaste femtio åren. 
Men varför släpper Kina ut så mycket? Den enorma ekonomiska tillväxten i Kina, precis som i många rika länder, har möjliggjorts av fossila bränslen. År 2020 kom 84 procent av Kinas energikonsumtion från fossila bränslen. Suget efter energi har gjort Kina till världens största kolkonsument, näst största oljekonsument och den största bidragande orsaken till den ökade efterfrågan på gas. 
Men det finns en annan sida av saken. Det senaste decenniet har Kina stått för  världens största utbyggnad av allt som är rent, grönt och koldioxidsnålt. Däribland en lista på de främsta inom icke-fossil energi, koldioxidsnåla transporter,  gröna byggnader och mycket mer. I juli 2021 lanserade Kina världens största utsläppshandelssystem. En enskild åtgärd som har satt ett pris på 12 procent av de globala CO2-utsläppen. Kina är också den största producenten och förädlaren av några mineraler som är nödvändiga vid ren energiframställning. Kina är också den största producenten av vindkraftverk och solpaneler. Enligt Cambridge Econometrics, ett brittiskt konsultföretag, kan dessa stora investeringar, som krävs för att Kina ska nå nettonoll 2060, ge en positiv bieffekt för andra länder eftersom kostnaden för ren energi sjunker i hela världen. En sådan effekt har redan observerats för priset på solpaneler. 
Men vägen till nettonoll kommer inte att bli lätt. Kinas ledare Xi Jinping har sagt att Kina måste göra extraordinära ansträngningar. En av anledningarna är det “mycket  kortare tidsfönstret”, som Xi sade. Kina har lovat att peaka sina utsläpp inom nio år. Det är värt att notera att Climate Action Tracker anser det vara “mycket otillfredsställande” i en oberoende vetenskaplig analys av hur det överensstämmer med en 3-4 grader varmare planet. 
Kina ska också få bort 10 till 11 miljarder ton av de årliga koldioxidutsläppen vid peaken till nettonoll 30 år senare. Det är förresten min ålder. Det skulle ta EU ungefär 60, 70 år. Till skillnad från EU står Kina inför en dubbel utmaning. År 2020 fanns det 600 miljoner människor i Kina med en månadsinkomst på 140 dollar eller mindre. Kina vill bli ett “stort, modernt och socialistiskt land” vilket innebär fortsatt urbanisering och modernisering. Varje liten förbättring som höjer levnadsstandarden för en genomsnittlig kines måste multipliceras med 1,4 miljarder. Det kan innebära mycket mera utsläpp. 
En annan utmaning är att omstrukturera det ekonomiska systemet. År 2020 kom 38 procent av Kinas BNP från tillverkningsindustrin. Stor del av den industrin ses som “liang gao” i Kina. Det betyder “högt på två sätt”. Det innebär hög energikonsumtion och höga utsläpp. Häri ingår kolkraftsindustrin och järn- och ståltillverkning, cement, aluminium, kemikalier, petrokemiska produkter, tung industri som är svår att ställa om. Enligt Internationella Energirådet bidrar kraftproduktionen och industrin till 84 procent av  Kinas totala koldioxidutsläpp. I decennier har Kina kallats “världens fabrik”. Utsläppen från sådan produktion, vilka kallas ”inbäddade utsläpp”, beräknas som territoriella utsläpp i Kina istället för att tilldelas de länder  som importerar kinesiska produkter. 
Men oavsett alla utmaningar, så har Kina avgett dessa löften. Hur ska Kina hålla sina löften? Kina har lovat att inte bygga fler kolkraftverk i utlandet och ska börja fasa ut kolanvändningen från och med den femtonde femårsplanen. Det blir från år 2026 och framåt. Man skapar en grönare energistruktur och skyndar på elektrifieringen. Enligt experter från Tsinghuauniversitetet kan elektricitet stå för 79 procent av  Kinas energikonsumtion år 2060. Om vi når nettonoll. Det är nästan tre gånger mer än idag. 
De industrisektorer jag nyss talade om genomgår också strukturella förändringar, byte av bränsle och ny teknik. Här ingår pilotanläggningar för stålproduktion med vätgas som bränsle och så kallade negativa utsläppstekniker. Ni känner till dem, koldioxidinfångning och sådant. 
Och trots att Kina redan har mest installerad sol- och vindkraft i hela världen har man förbundit sig till att fördubbla den inom nio år. En övergripande granskning gjord av  “Energy Foundation China” angående Kinas väg mot 2,0 eller 1,5 grader drar slutsatsen att det mesta pekar mot att Kina peakar sina utsläpp före den utlovade tidsgränsen 2030. Det kan till och med bli före 2025. Staden Beijing nådde dit redan för tio år sedan. I många provinser med höga utsläpp ser man nu en minskning. Experter som till exempel Zou Ji, en erfaren miljöekonom, tror att Kina jämfört med västvärlden kan nå sina klimatlöften på en lägre inkomstnivå, och än viktigare, få en kortare utsläppsplatå när peaken är nådd. 
Kinas ledning är tydlig med att landet måste frångå det BNP-baserade tankesättet där man “förorenar och sedan tar hand om” och uppnår en “ekologisk civilisation”. Sedan 2010 har Kina nästan fördubblat sin BNP och samtidigt behållit en jämn nivå av utsläpp per individ. 
Låt mig slutligen ge er ett exempel på hur visionen har implementerats. I juni 2021 beslöt sig Kina för att ta krafttag mot den makthungriga  utvinningen av kryptovaluta. Hälften av världens kapacitet försvann över en natt. 
Om Kina ska peaka sina utsläpp före 2030 på en lägre nivå måste Kina begränsa den oreglerade utvecklingen av “ling gao-industrier”. Nyligen pausades hundratals nya projekt i väntan på utredningar om deras koldioxidutsläpp. Hoppet står till att sådana förändringar inte sker linjärt utan följer en exponentiell kurva. 
Som Zou Ji påpekade kan förändringar till en början verka långsamma, som att vända ett stort skepp. Men så snart fören har svängt om kan rörelsen gå åt rätt håll makalöst snabbt. 
Tack. 
(Applåder) 
